Balanserar på slak lina mellan livslust och dödsdrift
Vaken dröm
Roman
Författare: Madeleine Schantz – debut
Förlag: Wahlström & Widstrand
Våren har just briserat när Maren kommer hem till Stockholm efter en resa till Japan. Himlen är så vacker att hon vill äta den med sked, men samtidigt kan hon inte sluta tänka på allt det där andra, det grumliga. På frågan om hur resan har varit svarar hon "sådär".
I sin kropp bär hon kränkningarna som olika män har utsatt henne för, men också spår av sitt eget missbruk och destruktiva beteende. I en Ikeafåtölj på Sankt Görans psykiatriska mottagning underkastar hon sig en utredning med det fantasifattiga namnet SCID-1, som ska hjälpa hennes behandlare att hitta lämpliga åtgärder.
Psykologen söker förgäves efter etiketter i Marens medvetandeströmmar.
När de knastertorra frågorna möts av svar på ett helt annat språkplan uppstår en märklig filosofisk effekt som är den här bokens viktigaste poäng. "Menar du att du var med om ett övergrepp?" "Jag menar att mina tankar om mig själv är att jag har drunknat och att jag aldrig mer kommer att känna liv."
"Vaken dröm" balanserar, precis som sin huvudperson, på slak lina mellan livslust och dödsdrift. Med sina psykedeliska beskrivningar av objektifiering och sexuella gråzoner blir den ett givet inlägg i den ständigt pågående metoo-debatten. Berättelsens struktur är rapsodisk och informationen snålt ransonerad, men debutanten Madeleine Schantz gör helt rätt i att lita på sin text och välja de öppna tolkningarna framför de enkla. Ämnet kräver det.
