Annons
Kultur

En protestskrift mot prestationskulturen

Med avstamp i den egna sjukskrivningen utmynnar Adam Svanells ”Anonyma prestationister” i välargumenterad kritik mot vårt senkapitalistiska samhälle.
Bokrecension • Publicerad 17 april 2020
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
I sin bok vidgar SvD-journalisten Adam Svanell perspektiven och sätter stress och utmattningssyndrom i ett större sammanhang.
I sin bok vidgar SvD-journalisten Adam Svanell perspektiven och sätter stress och utmattningssyndrom i ett större sammanhang.Foto: Johanna Hanno

Anonyma prestationister

Författare: Adam Svanell

Förlag: Albert Bonniers

Genre: Sakprosa

En av mina första tankar när jag börjar läsa boken: Är den här mannen helt fartblind? Han blev sjukskriven för utmattningssyndrom och så ger han sig på ett sådant här omfattande bokprojekt?

Till min lättnad visar det sig så småningom att Adam Svanell är väl medveten om problematiken. Han, som ska lära sig att inte vara så prestationsinriktad, gör delvis den egna rehabiliteringen till en prestation. Han redovisar också på ett mycket ärligt sätt hur svårt det är att bryta gamla mönster.

”Den egna erfarenheten av utmattningssyndrom går som en röd tråd genom hela boken.”
Annons

Adam Svanell är Svenska Dagbladet-journalisten som en dag klappar ihop, strax innan han ska upp på scen för att hålla i ett samtal med Leif GW Persson. Där börjar hans långa och slitsamma väg tillbaka, till en delvis ny tillvaro.

Den egna erfarenheten av utmattningssyndrom går som en röd tråd genom hela boken. Det är också den som fått honom att börja gräva djupare i en av vår tids mest omdebatterade och uppmärksammade sjukdomstillstånd.

Med ett gediget källmaterial i ryggen berättar han hur synen på stress och ”direktörssjuka” varierat genom tiderna och hur uppfattningen av orsakerna efter hand förskjutits.

Det är grundligt och välskrivet, men det är när han vidgar perspektiven och börjar sin genomgång av dagens prestationssamhälle som boken börjar hetta till på allvar. När han skriver om hur ”Folkhemmet Sverige” bytts ut mot ”Laget Sverige”, där alla förväntas vara på topp och den som skadar sig i matchen i värsta fall ändå tvingas ut på plan.

”Vi måste bli av med en kultur där det anses fint att vara överbelastad, slår han fast. Vi måste också gripa in när människor börjar få symptom på utmattning och inte när den är ett faktum.”

Adam Svanell ställer sig själv den retoriska frågan om det verkligen är han som jobbat för mycket – eller om det inte är så att arbetsbelastningen är för hög i samhället i stort. Han konstaterar också att sjukdomssymptom som beror på strukturella samhällsförhållanden alltför ofta istället anses ha individuella och medicinska skäl.

Vi måste bli av med en kultur där det anses fint att vara överbelastad, slår han fast. Vi måste också gripa in när människor börjar få symptom på utmattning och inte när den är ett faktum. Att förändring är möjlig visar Adam Svanell med bland annat exempel från Frankrike, där man för några år sedan lagstiftade om att arbetsgivare inte kan kräva att personalen svarar på mejl på sin fritid.

Boken skrevs innan coronapandemin bröt ut. Men mot bakgrund av den ekar Adam Svanells hopp om ett mer jämlikt och mindre konkurrensinriktat och produktionsfokuserat samhälle inte som ren utopi. Kanske är det nu, när hjulen för en period snurrar lite långsammare och det faktiskt finns tid för eftertanke, som vägen bort från prestationssamhället börjar? Man kan i alla fall hoppas.

Torun BörtzSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons