1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Helgkrönika: Bjud SD kulturmotstånd

Det är kulturen som skiljer människan från djuren. Men vad tyst det plötsligt blev. Ingen musik, inga berättelser, inga bilder. Bara det taktfasta ljudet av en marscherande massa, på väg åt ett och samma håll.
Helgkrönika
Foto: Bass Nilsson

Det finns många sorters kultur, och jag älskar kultur i vid mening, allt från dans och mat till böcker, konst och tidningar.

Det är kulturen som gör livet värt att leva. Det är i kulturen som vi möts och kan förstå varandra och få en liten aning om det mysterium som kallas livet.

När nu populister av alla slag flyttar fram sina positioner så är det på kulturens område som de viktiga skillnaderna visar sig. I Sölvesborg, som väl är tänkt att vara Sverigedemokraternas och det nya konservativa blockets skyltfönster, är det inom kulturpolitiken som den nya färdriktningen anges. Regnbågsflaggor ska bort. Konsten ska vara föreställande och inte ifrågasättande. Politiker ska styra vilka böcker som köps in på biblioteken. Den så kallat svenska kulturen ska gynnas, vad det nu är. Svensk kultur är lika lite svensk som vårt svenska språk, som ju från hedenhös har lånat ord och uttryck från när och fjärran.

Detta är en personligt skriven text i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

ERBJUDANDE!

Allt innehåll på ystadsallehanda.se, appen MinYA och e-tidning mån-lör. Endast 79 kr första månaden! (ord pris 179 kr)

Man kan kritisera Sverigedemokraterna för mycket, men på kulturområdet är de klargörande tydliga. Partiet vill skära ner på kulturbidragen och dessutom styra vilken kultur som ska gynnas. Är det så vi vill ha det?

Jag efterlyser samma tydlighet från andra kulturpolitiker i de övriga partierna. Vilken kulturpolitik vill de driva? Hur ska kulturen kunna hävda sig när grupper förenklande och populistiskt ställs mot varandra?

I fredagens Ystads Allehanda presenterar Göran Göransson (KD), ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Ystad, en lista på tänkbara besparingar. Bakgrunden är att det saknas pengar i den kommunala skattkistan, och KD och de övriga styrande i Ystad vill inte höja skatten. Han nämner Kulturskolan och Ungdomens hus som två tänkbara besparingar.

Jag ska inte kritisera honom för att vara otydlig. Han säger vad han tänker. Men det är avslöjande. Det är lättköpta besparingar som på längre sikt kan visa sig mycket kostsamma. Ungdomens hus håller ungarna borta från gatan, ger dem möjlighet att träffas, repa med sina band, se på film eller bara hänga.

Kulturskolan ger barn som inte har föräldrar som tvingar dem iväg till pianolektioner en chans att spela ett instrument, eller få tillfälle att rita och måla, om de har lust med det. Utan kulturskolan skulle vi inte ha några musiker i världsklass, och det som kallats det svenska musikundret skulle aldrig ha inträffat. Men det är inte av de sistnämnda skälen som vi ska ha en Kulturskola, det är för att den får oss att växa som människor.

Det är väl en inte alltför djärv tanke att den blomstrande teatern i Ystad kommer att bli en måltavla i framtiden. För det är ju ingen verksamhet som helt och hållet bär sina kostnader.

Vad som krävs är att vi håller minst två bollar i luften samtidigt, gärna flera. Det ena utesluter inte det andra. Vi måste samtidigt kunna ta hand om våra gamla, ge människor som är i nöd stöd och avsätta pengar till kultur. Det är det som gör oss till civiliserade människor.