Annons
Kultur

Lärdom från Österlen: det är aldrig för sent

Folkhems-feelgood med ett återkommande, hoppfullt budskap. Kulturskribenten Torun Börtz känner sig hemma i Karin Brunk Holmqvists nya roman ”Damen med bysten”.
Ny bok • Publicerad 20 september 2019
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Karin Brunk Holmqvist är född 1944 i Simrishamn, bor i Tomelilla. Sedan den skönlitterära debuten 1977 med ”Potensgivarna" har hon skrivit tretton böcker. Nu är hon aktuell med Hammenhögshistorien ”Damen med bysten”.
Karin Brunk Holmqvist är född 1944 i Simrishamn, bor i Tomelilla. Sedan den skönlitterära debuten 1977 med ”Potensgivarna" har hon skrivit tretton böcker. Nu är hon aktuell med Hammenhögshistorien ”Damen med bysten”.Foto: Martin Magntorn

Att hitta en ny Brunk Holmqvist i bokhandeln är ungefär som att upptäcka att Netflix släppt ännu en säsong av favoritserien: man vet att man inte står inför en oväntad och omvälvande upplevelse, men gläds istället inför återseendet med älskade karaktärer och ett berättande som man känner sig hemma i.

I ”Damen med bysten” befinner vi oss för trettonde gången i ordningen på den österlenska landsbygden bland tafatta ungkarlar och ålderstigna hemmadöttrar. Människor som på något vis lämnats kvar i samhällsutvecklingens vägkant, men som samtidigt är ganska nöjda där. Som sig bör är boken tryfferad med nötta korkmattor, vedspisar och plånböcker med rejäla gummiband omkring.

Annons

Annars är det rödbetsvin och råkor som den här gången får avgörande roller i berättelsen om de trogna vännerna Lovisa och Elvy från Hammenhög. Efter ett besök på Antikrundan i Simrishamn drar berättelsen igång på allvar och längs vägen får vi stifta bekantskap med färgstarka damer från Gärsnäs och en och annan man med inte helt rent mjöl i påsen.

Dramaturgin i Karin Brunk Holmqvists romaner följer för det mesta samma, väl beprövade mönster. Livet går sin gilla gång när ett element utifrån tillförs och skapar oro och ifrågasättande. När lugnet så småningom återställs har huvudpersonerna fått nya insikter och livet blivit lite lagom rikare.

”Damen med bysten” följer samma schema, även om huvudpersonerna den här gången inte genomgår samma utveckling som exempel systrarna i debutromanen ”Potensgivarna” eller familjen i den ganska mörka ”Stenhimlen”. Den största förändringen står den här gången istället en av birollerna för.

Karaktärerna är skissade med ganska grov penna, men samtidigt har Brunk Holmqvist aldrig utgett sina romaner för att vara några psykologiskt inträngande skildringar. Det här är folkhems-feelgood i lantlig miljö och som sådan står den sig alldeles utmärkt.

Det finns dessutom ett återkommande, hoppfullt budskap i Karin Brunk Holmqvists böcker: Det är aldrig försent. Det går alltid att förändra tillvaron och även till synes små förändringar kan ha stor betydelse för den som det gäller. Även när det handlar om på ytan så triviala saker som att installera toalett inomhus eller våga köpa en volangkjol.

Det här budskapet återfinns med all tydlighet också i ”Damen med bysten” - bokstavligt talat ända in på den allra sista sidan.

Återstår egentligen bara några obesvarade frågor efter avslutad läsning. Hur kommer det sig att Karin Brunk Holmqvist ännu inte tilldelats Piratenpriset? Och varför har ingen av hennes skrönor blivit film?

Foto: Bokfabriken

Roman

Karin Brunk Holmqvist

”Damen med bysten”

(Bokfabriken)

Torun BörtzSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons