Tuija Nieminen Kristofersson: Tuija Nieminen Kristofersson: ”Krigsmånaden”
Här saknas innehåll
Mars krigar och larmar, guden som romarna trodde på för att kunna erövra nya länder för imperiet
alla hade små statyetter av den som lyckobringande amuletter. Din stjärna är röd av rostigt järn
stormar blåser upp stoft, det är svårt att andas i den tunna atmosfären, mycket koldioxid.
Vita moln av iskristaller, gula moln av sand.
På morgnarna strålar du på min himmel, på kvällen din maka Venus, aftonstjärnan.
Rymdsonderna uppvaktar henne, kraschar mitt i växthuseffekten, inget syre, ingen vattenånga
ytan flera hundra grader varm. Sådan är hennes kärlek.
*
Mars jagar henne ständigt bland gudarna, hon skrattar sitt fräcka gudinneskratt, tvättar håret med örtschampo
och stiger upp från havsskum medveten om kroppens hållning och form, stelnar som en marmorskulptur
på något museum vid Medelhavet och glömmer könsmaktsordningen.
I nästa sal har Mars tröttnar på blomknoppar och parfym, de snäckskalsrosa naglarna i hennes hand,
den håller en spegel som bara visar hans ärr.
*
Landet pressat av stormakten, i mars 1940 vapenvila och fred efter en hel vinters krig. Så vilar maskingevären, kanonerna, hästarna som drog fram dem, soldaterna. Ännu var inte farfar med i kriget, men kände tyngden, ansvaret för den lokala beredskapen. Farmor födde ett barn som dog, en liten pojke som hon lade i en spånkorg i den kalla farstun med frostens fjällande rosor i fönstret.
Soldater marscherar på alla möjliga torg, på kommando: hälsning höger vänder de sina huvuden hälsar kejsaren, partiordföranden, presidenten.
*
Dagarna gnids mot varandra, halvfem-ljuset mellan trädstammarna, den otåliga kön på perrongen innan Öresundstågets dörrar öppnas. Friktionen slår gnistor mot kvällshimlen från Lunds horisont sett och glöder tills gryningen häller nytt bränsle i solens brännare.
Nu vindar, här ska bli rent i alléerna, dungarnas trädkronor, snart blåser kuling, stormstyrka i byarna.
Råkbornas pinnar trillar ner på bilens motorhuv, trummar om nattfrostens hot och åarnas översvämning påminner om allt som till sist rör sig vågrätt, vägen, åkern, bangården, när jag sitter stilla på tåget.
*
Häckens skugga över gräset kortare, långt borta finns kanoner, vilken kontrast
när varje kväll morgon här hörs en koltrast, den spelar för oss: våren, kom fortare.
*
Husen, träden, allting syns från drönare i detta ljus och drar i ett ögonkast
blicken från skyltfönsterdrömmar, håller fast tanken att klimatet blivit varmare.
*
Ringduvor kuttrar, slår med tunga vingslag, jag hör bara om Idlib, hårda strider,
inte missiler utan asteroider lyser upp himlen när det blir fredens dag.
*
Nu har Mars slutat att skramla med spjutet, låter oss forma det möjliga slutet.
*
Klockan 5.33 på Olof Palmes plats i Bromölla, regn, blåst och mörker, de eviga vardagarnas sträva smak i munnen.
Strax innan buss 558 ska avgå till Kristianstad kraxar koltrasten en gång, dold i en oxel
blåser rent i sin flöjt, börjar sjunga, det fågelbensspröda hoppet om en ny, flera minuter längre dag.
Om satsningen & dagens poet
Serien Plats för Poesi är en satsning på kultursidan i vinter och vår, från mörker till ljus. Här kommer poesin att lyftas fram, främst genom nya dikter men också med olika artiklar om poesi, som intervjuer och recensioner.
Fem författare medverkar, och det kommer att bli en nyskriven dikt varje vecka. Dagens dikt är den 15:e. Totalt kommer serien att innehålla 25 dikter.
Följande författare är med: Freke Räihä, Tove Folkesson, Per Wästberg, Segal Mohamed och Tuija Nieminen Kristofersson.
Dagens poet
Tuija Nieminen Kristofersson är född 1955 i Ikaalinen, Finland. Flyttade som tonåring till Sverige, och bor sedan många år i Bromölla. Debuterade 1993 med ”Hägerns öga” och har sedan dess gett ut flera uppmärksammade diktsamlingar, som ”dikt i D:ets mage” (2000) och ”Trilogi” (2006).
Hennes författarskap har även prisats i olika sammanhang. Hon är också fil.dr. i socialt arbete och har arbetat som universitetslektor och bland annat forskat om krishantering efter katastrofer. Dagens dikt är hennes tredje i den här serien.
Lyssna
Här på webben, kristianstadsbladet.se, går det att lyssna till Tuija Nieminen Kristoferssons dikt i hennes egen inläsning. Här hittar du också hennes två tidigare dikter och inläsningar, samt alla tidigare dikter i serien, även de i både läs- och lyssningsform.
