Annons
Insändare

Marianne Lännerberg: Reflektioner i coronatider

Förvirrad men klar i knoppen. Ja, det är så det känns. Men jag vill inte klaga. Det är så många som har gått bort och det fortsätter. Många familjemedlemmar och vänner sörjer.
Ystad • Publicerad 4 juni 2020
Detta är en opinionstext i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Anders Tegnell (th) statsepidemiolog, Folkhälsomyndigheten, samt Thomas Lindén (tv), avdelningschef, Socialstyrelsen, och Johanna Sandwall, krisberedskapschef, Socialstyrelsen, under tisdagens dagliga myndighetsgemensamma pressträff om om covid-19.
Anders Tegnell (th) statsepidemiolog, Folkhälsomyndigheten, samt Thomas Lindén (tv), avdelningschef, Socialstyrelsen, och Johanna Sandwall, krisberedskapschef, Socialstyrelsen, under tisdagens dagliga myndighetsgemensamma pressträff om om covid-19.Foto: Anders Wiklund/TT

I Ystad är en inte gammal förrän en är 85 år. Jo, det är faktiskt så. De här fixar-människorna erbjuder inte yngre hjälp. Dessutom finns det rekommendationer att personer i 70-årsåldern och äldre inte ska stå på stolar med risk att de ramlar och skadar sig.

Även om jag skulle strunta i rekommendationer och stå på en stol så skulle jag ändå inte nå upp till gardinstången.

Annons

Jag har konstaterats mögelsjuk och kan inte gå utanför dörrarna eftersom min muskelmassa tar skada av att alltid sitta eller ligga. Och gå runt några varv i min lilla lägenhet.

Någon generaldirektör tyckte att vi gamla skulle kunna träffa barn och barnbarn utomhus och "kasta" boll. Hur det ska gå till har jag inte förstått.

Det här blir tyvärr mycket jag och jag men jag vet att jag talar för så många 70+ och framför allt dem som är 75+.

Jag har vad jag vet inga underliggande sjukdomar men då får jag plötsligt veta att varje år från och med 70 år räknas som underliggande. Och jag är 76 år. Och blir jag sjuk i Corona så dör jag, bara så där rakt av.

Nu öppnas mer och mer upp i Ystad. Men vi får fortsätta att sitta isolerade. Hur länge då?

Att det på tv visas mängder av öppna kistor, allt i ett annat land känns jobbigt. Men i Sverige sänder man ett reportage från ett krematorium. Vem hjälper det? Det orsakar bara en massa psykisk stress för förmodligen de allra flesta.

Nu dräller folk in till Ystad. Stockholmare har tydligen helt struntat i att det rekommenderas att köra två timmar. Då kanske de som kommer via Bornholm för att ta sig vidare till Danmark klarar. Alla tycks vara välkomna till Skåne men invånarna här är inte välkomna till andra länder. Det blir liksom moment 22.

Mina barn hjälper mig men de bor inte i Ystad. Min fina vän har hjälpt mig jättemycket men det känns som jag inte kan kräva hur mycket som helst. Hen har som alla egna problem på grund av Corona.

Idag var det Karin Tegmark Wissel som stod för folkhälsomyndighetens presentation. I en rasande fart berättande hon om staplar och så vidare.

Vet inte hur många som hängde med men när hon slutade med att vi ska komma ihåg att tvätta händerna och inga nära kontakter så suckade jag liksom. Men lite mer förstod en när journalisterna ställde frågor.

Annons

Lite så där kommer jag in på Anders Tegnell som det känns som att han får bära alla länders coronaproblem på sina axlar. Jag tror att de som skämtar kring corona och anmärker på kanske främst Tegnell är de som är allra mest rädda.

Marianne Lännerberg, Journalist och fyrabarnsmamma, Ystad

Annons
Annons
Annons
Annons