Staffan Lindgärde: Tack Ewa-Gun för din fina musikkrönika
Även jag satt med i auditoriet. Jag minns att den häpne gästdirigenten gjorde en rotation på 360 grader när fyllot gick igång. Den Gudomliga sjöng dock oberört vidare. Sen gick nog inte en halv minut innan två kraftiga garderobiärer lyft ut störelementet.
Ett annat bisarrt minne jag har från konserterna med Malmö symfoniorkester var när Leif Segerstam gick igång på en papperspåse.
Vad som spelades minns jag ej, men längst fram på första raden satt en liten farbror med en påse som han tydligen prasslat med.
Leif Segerstam blev vred, slog av musiken och vände sig mot oss. Sen följde en säkert fem minuter lång upprörd monolog om musikers vedermödor med att skapa konst.
Både tonsättaren, orkestern, dirigenten och hela auditoriet hade rätt att känna en vanmäktig ilska över en sabotör på första bänken som fördärvade den förfinade stämningen med sitt prassel!
Ju längre Segerstam ordade ju mindre blev den lilla farbrorn. Till slut syntes bara en våt fläck.
Jag tyckte synd om honom. Straffet stod inte i proportion till gärningen, tyckte jag. Alla tyckte dock inte så. En blodtörstig dam bakom mig skrek: ”Det är rätt! Ge honom bara!”
När jag ändå breder ut mig i spalten vill jag applådera Ewa-Guns musiktips. Beträffande Beethoven är även de övrig fyra pianokonserterna hörvärda. (Jag är säker på att Bo Ewald håller med!) Nummer 3 tycker jag speciellt om. Och även violinkonserten finns ju för piano. Det har Beethoven själv ordnat.
Staffan Lingärde
Simrishamn