Offentligt är inte ”rättvist”

Det är rätt att det finns problem med kompromissen att blanda skattefinansiering med privata utförare. Det måste regleras tydligt och lycksökare/bluffmakare hållas borta. Här har borgerliga politiker varit för sena att uppfatta riskerna och näringslivet har inte i tillräckligt hög grad hållit efter de egna. Det är också så att felaktigt utformade ekonomiska styrmedel kan leda till att företag frestas att göra så enkla pengar som möjligt framför att utföra det uppdrag som det offentliga ålagt dem. Vissa oönskade fenomen – som betygsinflation – kan styras upp, men total kontroll kommer inte heller att fungera, då faller hela idén med att privata aktörer driver på innovation, effektivitet och kvalitet. Någonstans måste alltid etik och viljan att alltid göra ett så gott arbete som möjligt vara vägledande, och det är inget som är förbehållet människor som jobbar i offentlig sektor. Den som tror det har inte förstått drivkraften hos de flesta framgångsrika företagare eller människor som vill slippa undan byråkratins ok för att pröva sitt eget sätt att driva verksamhet.

Men huvudfelet i tron att offentligt monopol med stora ekonomiska resurser skulle vara alltings lösning – från att knäcka segregation och skapa likvärdighet till att ge mer valuta för skattepengarna – är att man har glömt hur det fungerar i praktiken, eller aldrig har varit med om hur det var.

Offentliga monopol har ett inbyggt skydd i att de aldrig möts av konkurrens. De möts inte av något tryck i form av att man som missnöjd medborgare kan lämna för någon annan utförare. Offentliga monopol präglas av ett ekonomiskt tänkande där finansieringen kommer oavsett produktivitet. Viktigast blir att göra av med budgeten och några kronor till innan årsskiftet, så att penningpåsen blir större nästa år. En kö kan tillåtas att byggas för det finns ingen inneboende drivkraft att inte göra det. Varför ett halvårs kö? Varför två års kö? Varför inte oändlig kö? I det offentliga monopolet byggs sedan skyddsnät, murar, byråkratier för att förklara varför medborgaren inte kommer fram i kön.

Nu kan man ju tro att det i alla fall är rättvist med en offentlig kö. Men då ska man ha i minnet att i verklighetens offentliga monopol gäller regeln att man måste slåss för sin sak riktigt ordentligt för att ha en chans att komma fram. Det är den med kontakter, som själv jobbar på rätt plats, eller har förmåga att tala för sin sak som får sin röst hörd och sin vilja igenom. Offentligt monopol har aldrig varit lika med ”likvärdighet”. Det har aldrig varit ”rättvist”. Om det är någonstans det krävs hårda armbågar och position för att komma fram är det när medborgaren är helt i händerna på byråkratin.