Språkligt knackigt om sexuellt våld
mörkret inuti och fukten
Författare: Arazo Arif
Förlag: Albert Bonniers
Genre: Poesi
Enligt poeten och manusförfattaren Arazo Arif komplicerar hennes debutdiktsamling ”mörkret inuti och fukten” bilden av sexuellt våld, den väjer inte för det moraliskt oklara. Jag tolkar det som att poeten med rader som ”det gör så ont att det är skönt” syftar på att en person kan njuta av så att säga ”tuffa tag” i sängkammaren av masochistiska skäl. Och att en sådan gränsöverskridande njutning är moraliskt oklar för diktjaget på grund av dess underförstådda koppling till det våld som hennes egen mor utsatts för av fadern: ”Fadern fyller badkaret med vatten//Mor kryper ned//Fadern sköljer mors rygg renar//Mors tårar rinner ned//Fadern låter vattnet väta//Mor kan inte titta upp//Jag står bara utanför//Ser vattnet färgas rött”. Övertydlig, svårartat banal poesi.
Det som är mer oklart är om erfarenheterna som refereras till senare i boken handlar om en mildare form av ”våld” (typ BDSM) eller om materialet är tänkt att gestalta ett mer extremt sexuellt självskadebeteende, liknande det som Helena Österlund skrev om i sin brutala roman ”Min sårbara kropp” som kom ut i fjol. Jag vet inte. Samtidigt är jag inte säker på om det är viktigt om våldet är på riktigt eller om det bara handlar om ett slags fetischism. ”mörkret inuti och fukten” är tyvärr för språkligt off för att jag på allvar ska kunna rekommendera den över huvud taget.